Har du redan gjort ditt livstestamente? - 4/05

Ingen av oss kan veta hur långt liv vi har eller vad framtiden hämtar med sig. Ungdom och hälsa är inga garantier för att livet skall fortsätta såsom vi önskar. En plötslig olycka, olyckshändelse eller allvarlig sjukdom kan i stället för döden medföra en situation där självständigt liv inte mera är möjligt. Man kan bli tvungen att leva hela resten av sitt liv på vårdhem oförmögen att kommunicera, medvetslös, kopplad till maskiner och slangar utan hopp om förbättring.

För läkare, vårdpersonal och närstående är beslutet att avsluta vården mången gång mycket svårt ifall man inte känner till patientens egna vilja. Därför är ett livstestamente uppgjord i god tid viktigt. I det signerade livstestamentet har patienten på förhand förberett sig på en situation där han/hon inte på grund av skada eller sjukdom förmår att uttrycka sin egen vilja och vårdalternativ. Vägande betydelse har livstestamentet då, när patienten själv och de närstående har olika åsikt gällande fortsatt vård.

Bindande viljeyttring

Vi har en lag om patientens ställning och rättigheter den s.k. patientlagen, enligt vilken patienten har rätt att delta i beslut som gäller vården. Patienten har enligt lag rätt att neka till vård och man får inte ge sådan vård, som är emot patientens vilja. Livstestamente skrivet av patienten och bevittnat av två vittnen är ett lagligt bindande dokument för såväl läkare som vårdpersonal. Det är lika bindande som en muntlig viljeyttring.

Ett livstestamente betyder inte att man till exempel efter en bilolycka vid medvetslöshet inte kopplas till respirator eller ges intensivvård. Om det är möjligt att med vårdmetoder rädda människan till ett självständigt liv skall givetvis all nödvändig vård ges. Först då vården inte medför förbättring och patientens situation är utan hopp skall livstestamentet efterföljas.

Livstestamentets innehåll

Livstestamentet kan vara uppgjort med egna ord eller man kan använda sig av olika färdiga blanketter. Vissa sjukhus har egna blanketter och Alzheimer Centralförbundet har en blankett avsedd för demenspatienter. Exitus-föreningens blankett har utarbetats av juris dr., vicehäradshövding Irma Pahlman och blanketten fås från Exitus-föreningen eller från föreningens hemsidor www.catchline.fi/exitus. Den mest kända blanketten för livstestamente uppgjordes av vicehäradshövding Paula Kokkonen för president Mauno Koivisto är 1989. Denna blankett kan fås på vissa apotek och hos Rättskyddscentralen för hälsovården (TEO).

Så vitt man vet publicerades det första livstestamentsblanketten hos oss i Finlands Läkartidning år 1975. I tidningen berättar den dåvarande överläkaren vid Marjatta sjukhus i Tammerfors Rauno Heikinheimo om ”eutanasiblanketten”, som han omarbetat för finländska förhållanden och översatt från en amerikansk publikation. På den tiden väckte den inte mycket uppmärksamhet bland läkarkåren. Tiden var ännu inte mogen för diskussion.

Oberoende om livstestamentet är gjord på färdig blankett eller skriven med egna ord är det viktigt att livstestamentet är daterat, underskrivet och att underskriften är bestyrkt av två ojäviga vittnen. Ojävighet betyder, att de som bevittnar inte är nära anhöriga eller arvingar.

Att uppbevara livstestamentet

Livstestamentet skall uppbevaras så, att man lätt kan hitta det t.ex. inmappad, i handväskan eller plånboken. Trots att man avstår från specialvård, ges patienten alltid grundläggande vård och tillräcklig smärtlindring ända till slutet. Denna s.k. passiva eutanasi är alltså en allmänt godkänd vård hos oss och i de flesta länder.

Indelningen i aktiv och passiv eutanasi anses nuförtiden konstgjord och man anser det mera befogat att tala om snabb eller långsam eutanasi, där den aktiva eller snabba eutanasin är barmhärtigare. Någon gång kan uppdelningen i aktiv och passiv eutanasi vara rätt flytande begrepp. Tillspetsat kan man säga att den avgörande skillnaden ligger i motivet för läkarens handling.

Om läkaren till exempel ger patienten en rejäl mängd smärtlindrande medicin som förlamar andningen i avsikt att lindra patientens outhärdliga smärta och patienten dör på grund av smärtlindringen, fördöms det inte. Dessa s.k. dubbla bevekelsegrunder är allmänt godkänt. Däremot om läkaren ger smärtlindring åt patienten med aviskt att förkorta livet, är det straffbar handling, trots att patienten skulle ha bett och önskat att få denna behandling.

Eutanasi och assisterat självmord

Aktiv eutanasi i enlighet med patientens önskan betyder att patienten frivilligt har bett om dödshjälp då, när det inte mera finns några vårdmetoder att tillgå eller lindring för symtomen och situationen ur läkarvetenskaplig synvinkel är hopplös och mänskligt sätt ohållbar. Då kan läkaren påskynda patientens död genom att ge t.ex. en dödlig injektion.

Vid assisterat självmord är läkaren inte aktivt involverad utan skaffar de mediciner som behövs för självmordet och som patienten sedan själv tar.

Tillsvidare finns endast i Holland och Belgien eutanasilagar, som möjliggör dödshjälp med injektion given av läkare. I delstaten Oregon i Förenta Staterna och i Schweiz är självmord med läkarassistens tillåtet, men inte egentlig eutanasi.

Att hjälpa till vid självmord är inte enligt Finlands lag straffbart. Det vill säga att man kan hämta nödvändiga läkemedel till den som planerar självmord, men han/hon bör själv ta medicinerna. Vi har ingen lagstiftning om självmord med läkarassistens och aktiv dödshjälp är förbjuden enligt lag dvs. att patienten kan inte ges dödlig injektion trots att patienten ber om det. Patienten kan dock vid finländska sjukhus vägra att inte vätska och föda och dö av svält och törst om han/hon så önskar.

Vid en undersökning gjord år 2003 var 30 % av läkarna för eutanasi och 61 % emot. Majoriteten av de som svarade såg en principiell skillnad mellan aktiv och passiv dödshjälp.

Britanniens läkarförbund däremot motsätter sig inte längre aktivten lagförändring, som ger rätt för läkarna att bistå vid självmord och eutanasi, utan har intagit en neutral ställning och lämnat avgörandet tillde rättslärda och politikerna. Parlamentets överhus behandlar inom en snar framtid lagförslaget om att tillåta dödshjälp. Om förslaget godkänns, kan Britannien vara det tredje landet förutom Holland och Belgien, där eutanasi tillåts.

Kravet att tillåta aktiv dödshjälp och eutanasi är ett världsomfattande fenomen, som går hand i hand med upplysning och individens självbestämmanderätt. Att betona individens autonomi har under senare tider ökat och kommer förr eller senare att leda till, att patientens rätt till sitt egna liv och att avsluta det kan ses som grund för en lagförändring som tillåter eutanasi.

JANE TUOVINEN

Jane Tuovinen, 68 år, är freelancejournalist specialiserad på läkarvetenskap. Hon insjuknade år 1973 i MS. Sjukdomen har framskridit långsamt och Jane rör sig med hjälp av rullstol. Hon har fungerat som viceordförande och ordförande för Finlands eutanasiförening Exitus, som hon var med och grundade år 1993. Hon är föreningens styrelsemedlem och svarar nu för Exitus information.

Översättning Bi Virta